det drar och sliter i magen och när tanken slår mig extra hårt så får jag under några sekunder svårt att andas. får inte tänka på det för då tränger tårarna på och vågen av tårar stiger i ögonen. men är man riktigt duktig och varit med om det innan och därmed lärt sig hur man ska göra så kan man få vågen att sjunka igen innan den rinner över och visar sig för andra än bara för dina egna känslor. det är känslan av saknad. fast denna saknaden är ändå bra för jag vet att de jag saknar saknar mig tillbaka. på något sätt blir det ändå lite värre då, ännu mera saknad. pressar undan det lite mer ändå. nu är det faktiskt bara nio dagar kvar.
1 kommentar:
Fint skrivet!
Skicka en kommentar