det finaste idag

pojken som är så söt och annorlunda och som jobbar på ett dagis. eller kanske praktiserar han bara. han är i alla fall yngre än mig tror jag. han som aldrig riktigt tittar mig i ögonen när jag kommer dit. han som alltid ser lite extra osäker ut när jag är där. han vet vad jag heter. han sa åt mitt aupair-barn att "du borde gå till johanna för hon väntar". hoppsan tänkte jag. sen min tid här i tyskland har jag nästan helt förlorat min förmåga att tänka tyst. frågar honom därför väldigt förvånat om han har lagt på minnet att jag heter johanna. ja det har han svarar han och kan inte riktigt kolla mig i ögonen. det var det finaste idag. för det fick mig att le hela vägen hem.

springer och tänker. springer långt och tänker så mycket att jag glömmer att jag springer. glömmer att jag har håll. glömmer att det är jobbigt. men jag längtar hem.

"jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än"

håkan hellström

jag vet. jag är inte den sötaste du sett. jag är inte bra på att gå i högklackat. jag kan inte matcha kläder. mitt hår är tjockt, men väldigt platt. jag är svag för bullar. min motivation är dålig. jag är inte speciellt smal. jag har inga stora bröst. jag är väldigt lång. mina fötter är stora. men inget av det spelar någon roll, för jag kan dansa.

jag är livrädd för att glömma. att en dag inse att jag inte minns vilken glassort som var godast när jag var barn, eller vem som kysste mig den där natten i juli. sådana saker är jag livrädd ska försvinna ur mitt minne. jag går aldrig hemifrån utan minst en anteckningsbok. jag måste skriva på papper med blyerts. då får man även ned känslan på pappret. det känns i alla fall som man ser känslan då. men det är väl kanske bara jag.

under bar himmel eller underbar himmel? äsch. båda känns helt otroligt bra.