31 juli 2013

tydligen gick han där utanför klubben klockan 04:15 lördagen den första juni. alltså precis innan sommaren hade börjat på riktigt. och tydligen så såg han en tjej som stod där med mobilen i ena handen och ett paket tuggummi i andra. tydligen tänkte han fånga dagen och ögonblicket när han gick fram till henne, frågade om han fick ett tuggummi och sa att det nog var nödvändigt att vara lite fräsch när man skulle prata med en sådär snygg tjej. den där tjejen var jag. en svenskfödd tjej, med endast lite finskt blod i ådrorna, annars ursvensk. han, en svart kille från afrika, med kortklippt hår och ett fint leende. vi satte oss ner på en betongklump och han frågade om mitt nummer. vad skulle pappa säga om detta, tänkte jag, och hann tänka så länge att han frågade om jag tvekade. nej, sa jag och gav honom mitt nummer.nu har jag blivit kär i den här killen. han är gyllenbrun och så otroligt vacker. vi har mycket att prata om och så himla mycket stämmer. ska jag räkna upp det dåliga blir småsakerna så dumma att de blir obefintlig. han är så fin och så varsam i allt och jag tycker så mycket om honom. jag fick smaka på hans läppar häromdagen. efter det så kändes allt så verkligt och underbart. den vackra muslimska kvinnan på jobbet frågade om jag träffat en kille eftersom jag lyste så. det syns på mig, tänkte jag.
just för att allt kändes så verkligt så berättade jag för mamma. vi åt sushi och hade det otroligt mysigt. så jag berättade att det började bli känslor mellan mig och denna kille. mamma svarade bara: jag har befarat detta. hon har vetat att vi träffats, men inte exakt hur mycket.
igår berättade hon för pappa. han är vansinnig. hon skickade ett sms mitt i natten igår och sa att de kommer hem idag kl 17 och ska prata med mig. jag ringde upp och grät. jag kunde inte förstå, och kan fortfarande inte förstå, hur de kan göra såhär mot mig. nu är klockan halv tolv och de kommer om 5,5 timmar. jag har drömt om det här mötet hela natten. detta kan nog vara den värsta dagen i mitt liv. jag känner mig hjälplös, stark, bortglömd, villrådig, självsäker och felplacerad. allt detta på samma gång. mamma frågade mig igår: "hur allvarligt är det mellan er? det lät som att hon menade: hur lätt blir det för mig och pappa att kunna prata dig ur detta elände?

Inga kommentarer: