jag tror jag skrattar på riktigt. fast säker är jag inte. det är så konstigt för du känns så liten. vi är jämnåriga, men du har två års mindre erfarenhet än mig. du säger ibland skämt man inte ens vill dra på munnen åt. men så chockar du och jag tänker att jag nog visst gillar dig. men så blir du mindre igen. du vet liksom inte hur du ska röra vid mig, hur du ska prata med mig, eller vad du helst inte ska säga till mig.
jag lovar att jag ska fundera på oss, men jag lovar inte att jag kommer fram till något bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar