21 april 2014

han är så bra. så otroligt bra bara. det är så att jag inte vet hur han någonsin ska kunna få veta det. jag säger det så mycket jag kan och ibland nästan så mycket att det inte låter äkta. fast jag menar det lika mycket varenda gång! jag vill ge honom allt. frustrationen bubblar inom mig för att jag inte vet hur jag ska kunna göra honom lyckligast i världen. han säger att jag är det finaste han vet, men jag tror honom inte. så många gånger jag gråtit framför honom och klagat över mitt misslyckade sinne, alla mina överväldigande känslor. på ett sätt känner jag att jag inte är värd honom. fast jag vet ju att jag haft ett kasst kärleksliv innan han blev min. därför är jag faktiskt värd honom mest av alla. den förnuftiga sidan av mig vet ju det. men den osäkra och tonårsaktiga Johanna funderar forfarande på hur det kommer kännas den dagen då han berättar att han inte orkar mer.
men så tittar han mig i ögonen och säger att han älskar mig och just i det ögonblicket flyger jag. han placerar mig på rosa moln och jag hoppas att han aldrig plockar ner mig därifrån. för det finns ingen som betyder så för mig som han gör och jag älskar honom miljoner gånger upp till de rosa molnen och tillbaka. 

Inga kommentarer: